Idag blir det första dagen som Ida ska få komma ut ur huset och få åka iväg. Igår var vi bara på sjukhuset, men idag har vi lovat henne en tur till en djuraffär och lunch ute. En perfekt grej att testa att hon orkar vara utanför huset inför skolstarten på måndag.

Dock så nåddes vi av klassens elaka skitsnack bakom ryggen på Ida. Jag är måttligt trött och irriterad på allt skitsnack som ska bli. Har redan tagit tag i det, men känns så jävla onödigt. Saker och ting blir ju inte lättare för Ida.

Igår var vi ju till läkaren och det blir ingen operation och läkningsprocessen är ca 3 månader.

Om 1 månad ska vi få komma till en läkare som ska testa armen lite ifall det även blivit muskelskador. Vilket man inte kan kontrollera nu när hon redan har kraftiga smärtor. Dock är det inte så vanligt med just muskelskador när man är ung, värre om Ida var 79 år gammal.

Sen ska sjukgymnasten ta över och Ida ska träna armen i ca 1 månader innan hon anses vara återställd.

Det har varit mycket kring försäkringar och grejer runt omkring. Så nu hoppas jag att vi börjar komma i fas med allt som behövdes göra.

Idag har vi varit på röntgen och ortopeden med Ida.
Behövs inget operation men det tar ju minst 3 månader innan hon är okej i armen. Är ju sjukgymnastik och sånt innan hon får börja använda armen som vanligt.

I lördags var jag iväg med Pontus på hans första rugbytävling i Årsta. Då inte vi ( Trojan) har fullt lag så blandades vi ihop med Uppsalas spelare. De fick köra 2 matcher och det var så spännande att se. Vilka barn, vilka kämpar. De fick köra som U 12 och då är det riktiga tacklingar som gäller.

Det var så otroligt kul att se och Pontus hade det så kul.

Nu väntar vi på att få åka in till sjukhuset och göra en röntgen på Idas axel och sen träffa en på ortopeden och få beslutet om operation eller inte.

Ida har börjat vara upp mera och börjar känna sig som vanlig nu. Så skönt att se henne må bättre.

Mina 2 stora tokungar som lånar min kamera och fotar sig själva... ja du säger ju mamma att du vill ha kort på oss ;-)