Låter som en skräckfilm, men kändes som jag var med i en sån film.

Hörde idag på nyheterna att en 4 årig flicka blivit överkörd och omkom nere i Gusum.

Sen jag fick barn kan jag inte höra om barn som omkommer på något sätt.

Jag får ont i magen och rysningar.

Är så rädd att förlorla något av mina barn. På ett eller annat sätt.

När man hör hur mycket som händer i Sverige så tröttnar på allt som sker.

Varför inte bara ha det bra för ??!!

Idag berättade jag för Pelle att han får ALLTID ha barnen och jag kommer hem lite senare från jobbet.

Alltid när jag kommer hem så sover Alfred, Ida och Pontus är som små änglar.

När jag har barnen och Pelle kommer hem från jobbet. Då kommer han hem till familjen " KATASTROF"

Förstår inte vad han gör med barnen. Om jag ska vara HELT ÄRLIG så vet jag att barn kommer i olika perioder, men Pelle har helt klart bättre hand om Alfred än vad jag har. Min mamma också för den delen.

Han t o m påpekade häromdagen när jag skulle ge Alfred en glass så sa Pelle att jag inte kunde ge den för han äter bara Piggelin!

Stod ärligt talat där som ett fån.

Fattar inte vad han gör, men något är det som gör att barnen har en sån enorm trygghet hos honom.

Sa till honom att han har bättre hand om barnen än vad MÅNGA andra pappor har till sina barn.

Är rädd att jag kan ha förtört ett förtroende hos en kompis nu. Men vet varken ut eller in. Om ens pappa får reda på en hel del hos andra, ska han inte kunna få hela sanningen av sin dotter då? Valde faktiskt att berätta allt för min pappa, med risk att jag kan ha trampat på tilliten för min vän. 

Om alla kommer o få veta, ska man inte få veta sanningen från alla då?

Då detta kommer att slå hårt mot flera, även drabba en själv lite grann, då kan jag ju inte neka mer. 

Det är jobbigt att stå som privatperson ( vän, dotter) och även som arbetsrelaterat och trampa på båda sidorna av händelserna. 

Önskar att jag aldrig hade fått veta, Aldrig behövt ge råd. 

Oj vad sentimentalt detta inlägg blev, behövde visst vädra fingrarna lite hi hi hi