Ja jag vet varken ut eller in längre. Känner mig inte alls i form och blir väldigt ledsen av vissas kommentarer om olika saker.

Jag känner mig stolt över vissa saker i mitt liv som jag har gjort, men märker tydligt att det inte passar andra och då ska jag som står där med glädjen tvingas stå till svars för det jag gör/gjort.

Helt plötsligt är det inte roligt längre.

Har nu börjat överväga att sluta blogga och överhuvudtaget dela med mig av mitt liv till någon inom internet.

Att man inte ens till en början kan säga saker till mig personligen utan ska ge små pikar till höger och vänster och sedan även av andra verkligen pressa mig till det yttersta för att få punkten av diskussionen!!

Det kan tyckas är "larvigt" att jag blir ledsen över dessa saker, men nu tog det hård och jag har ett hjärta som gått sönder.

Fick hem en son idag som sett hur sin snälla fina klasskompis gör en jättevurpa på sin cykel som slutade illa :-(

Barnet ligger inlagt nu med blödningar i levern.

Pontus har mått dåligt över detta och träffade även läraren efteråt som mådde ännu sämre av det inträffade :-(

Funderade då väldigt mycket på vad jag är ledsen över.

Att folk ska ha åsikter över mitt val av bil, trädgård och andra ytliga saker? Även min roll som mamma har dykt upp på sistonde.

Så nu har jag bestämt mig... nu tar jag ett break från att visa mig på nätet. Vill man veta vad jag gör och hur det går, så är man FYSISK välkommen till hem oss !

Inom mej letar många frågor efter svar.

En axel att gråta ut hos och orka finna styrka igen att stå emot andras människor åsikter.

Jag är inte mer än människa!