Fy så denna helg blev.

I går morse så ringde jag 1177 och ville ha en tid till jourvc. Då hade vi kämpat hela natten med att få ned febern, men den ville inte ge med sig. Pendlade mellan 39-40, även med full styrka febernedsättande.

Så vi fick en tid kl 10:15 på påskafton.

Innan vi åkte in så spydde Alfred en gång. Suck..

Jag och Pelle åkte in och Alfred var verkligen inte kry. Vi fick bära honom och han somnade så fort han nådde soffan i väntrummet.

Vi insåg ju att Alfred var ordentligt sjuk.

så kommer läkaren...

åhhh nej hann jag tänka.

Inte en sån babblingläkare som inte kan svenska.

jaja....får väl gå...

Vi hinner bara sätta oss med Alfred på britsen så kräks Alfred ned sig själv, mig och Pelle över benen/skorna.

Dom som känner mig vet att jag inte kan med sånt, men då hade även jag kommit till en gräns att nu lägger vi sånt åt sidan så jag duktig tjejja torkade upp allt i rummet :-)

Sen undersökta läkaren Alfred och ( han pratade ren svenska ) insåg också att detta är lite mer än influensa.

Efter att ha tagit sänkan som låg på 160, högre kan inte deras maskiner visa, så fick vi en akutremiss till akuten.

Så det var bara att slänga sig i bilen upp till akuten.

När vi kom in så inom 10 min fick vi en säng och rum till Alfred.

Många som var och kände och klämde på honom. Många stunder var inte Alfred riktigt med utan såg ut mest som han var i feberyrahimlen.

Först misstänktes blindtarmen för han hade ont i magen. Han var ju knappt snorig eller hostig. Bara feber , ont i magen och ont i höger armhåla. ( vilket skulle visa sig vara ett tecken på hans sjukdomstillstånd )

Vi fick inte vänta alls utan det verkade vara lite prio på Alfred för provtagningar och läkare skedde väldigt fort.

Sen kom nästa chock!

hans sänka låg på 316 !

Då snackar vi att nu började det funderas på vad det kunde vara som gör honom så sjuk.

under tiden hann Alfred spy ned sig ytterligare än gång. Dom sista kläderna som fanns på hans lilla kropp.

Efter ca 2 tim kom en barnsköterska och hämtade oss så fick vi komma till barnavdelningen.

Strax därefter kom chefsläkaren för kirurgin.

Som skulle kolla om det var blindtarmsinflammation.

Hon klämde och kände och styrde och ställde, men ändå ville hon inte säga att det var blindtarmen.

Hon lyssnade på lungorna och tyckte det var något hon hörde, så hon ville ta lungröntgen innan magröntgen. För att utesluta problem där.

under tiden fick ju Alfred inte äta något och han var så sur.

Så han sa till en barnsköterska att äter man inte så dör man!

Så upp direkt till röntgen och röntga lungorna.

Sen tillbaka till rummet coh då fick vi en evighetsväntan på 2 tim innan läkaren kom in och berättade vad den visade!

Lunginflammation!

nu är ju inte detta något man vill önska sig att barnen ska få, men hellre det än att behöva lägga honom på operationsbordet.

Så då fick han ju direkt antibiotika och så självklart äta!

Då när man är så sjuk så får man be mamma att få äta så här:

Så jag var kvar med Alfred över natten.

inatt så vaknade Alfred och hade fruktansvärt ont. Efter att ha suttit och förökt lugna honom i 25 min i väntan på att smärtstillande skulle verka så trodde jag mitt mammahjärta skulle brista.

Fy fan för att se sitt barn krampaktigt hålla i sängkanten för att det gör så ont i ryggen ( vid lungorna )

Lagom till nattpersonalen kom in och skulle hjälpa mig så somnade han.

Så nu får han ordentligt med smärtlindring för att förhindra denna smärta igen.

Och mitt upp i allt så kom påskharen. Den hade varit där och lämnat påskägg till alla barn.

Vilken tur. Löste sig det problemet för oss:-)

i sina små stunder med ork så ska man ju förstås lyssna på sitt hjärta med stetoskop

Jag undrar vad han tänker på snutten

Idag blev vi utskrivna, alla mediciner är köpta.

Alfred leker och jag är så fruktansvärt trött. Har knappt sovit något inatt.

Pelle är i gusum på påskmiddag. Vi missade ju att få kolla på kycklingarna som nu har kläcks.

Pelle har verkligen varit en sån stöttepelare under dessa dagar.

Alla runtomkring har varit så gulliga och hört av sig!

Tänk att det aldrig blir som man tänkt dig :-)

Måste verkligen får skriva att vi är så nöjda med hur allting har funkat kring detta. Varenda läkare, sköterska och alla som är inblandade har varit toppen. Gått fort och smidigt, allt har tagits på största allvar och prio har hela tiden varit Alfred.