Vet inte var jag ska börja på detta inlägg.

På en hundradels sekund förändrar en lycklig stund till ett av dom värsta i ens förälders liv.

På torsdags e.m var vi och shoppade.

Vi var nått kvarter från hotellet, där vi hade varit flera ggr och handlat.

Alfred hade vi i barnvagn och Ida o Pontus gick själva.

Vi skulle gå in och kolla på några grejer och det var trång med mycket saker.

På en sekund så tappade vi bort varandra.

Pontus måste ha gått tvärtom mot vad vi andra gjorde vid en hylla, och ändå gick vi tätt tillsammans hela tiden, för att det inte skulle ske.

När vi upptäcker det så börjar vi leta direkt efter Pontus och han var borta.

Vi trodde ju att han var i butiken så vi letade där först, men han hade gått ut till trottaren och letade där.

Enligt vittnen hade han sprungit hela gatan och varit hysteriskt och skrikigt efter mig.

När vi kommer ut på gatan så han inte där.

Då blir jag riktigt rädd och skriker massor efter Pontus.

Då kommer det fram 2 som äger resturanger och säger att han hade sprungit där och nu hade han försvunnit.

Då kom Polisen , resturangägaren hade ringt efter dom.

Jag fick berätta allting på engelska och Pelle valde då att gå tillbaka till hotellet, eftersom vi var så nära där.

Behöver jag säga att jag var i upplösningstillstånd nu ????

Minnet från alla artiklar om Madeleine kom upp.

Ska det bli en ny sån?

Kommer jag aldrig mer få se Pontus?

Polisen bad mig stanna kvar på trottaren så dom hittade mig och sen åkte dom iväg och började leta efter Pontus.

Efter , vad som kändes som en evighet kom Pelle med en stortjutandes/hysterisk Pontus.

Då hade Pontus sprungit tillbaka till hotellet.

Där hade han hittat en svensk person och sen kunde han vårt hotellnr och uppgav sitt namn.

Så han satt där och väntade tills Pelle kom.

Sen ringde hotellpersonalen till Polisen och sa att han var upphittat.

När Pontus kom och såg mig trodde jag ärligt att jag skulle bryta ihop.

Han grät mängder och släppte inte mig på evigheter.

Sen dess har han varit väldigt mammig.

Det var en mycket jobbig händelse.

Känslan av att han är borta, man ser honom inte, man bara skriker hans namn.

FRUKTANSVÄRT!!!!

Nu löste det sig, men jag kommer nog aldrig bli kvitt känslan av att inte veta var han är!

Är tacksam att så många engagerade sig i letandet och brydde sig när man stod där på gatan

 

Malin

4 september 2010 18:35

Fy fasen!! Kan inte ens föreställa mig vilken hemsk känsla, skönt att det gick bra

http://www.skruttensmamma.blogg.se

 

Liinda

5 september 2010 18:20

VILKEN mardröm!!
Men det är nog väldigt lätt att det händer...
Mycket folk och barnen kan ju vandra i sin egna lilla värld...
Vi åker som tur är med Mamma och Pappa med så vi är många vuxna och det är hålla handen som gäller.
SKÖNT att det gick så bra... Kan bara ana hur det kändes!! Pelle verkar vara en riktig klippa!!

http://LiindaOlsson.bloggplatsen.se

 

pernilla

5 september 2010 19:00

Men usch vad hemskt! Tur att han inte försvann på riktigt. kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag börjar ridningen igen. Hoppas att denna termin går bättre än förra. Åkte av ett par ggr och inget kändes bra som jag gjorde. Men hoppas på en bra termin. Igår åkte jag och barnen skridskor. Alfred kämpade men tillslut klarade han ett helt v...

Året hinner inte ens starta innan vi drabbats av en tråkig nyhet. En lärare på Prolympia omkommer i den hemska trafikolyckan i Katrineholm. Även hans föräldrar förolyckas. Det känns tråkigt för alla att behöva starta en termin så, båda för lärare ...

Ja inte ska vi vara sämre än alla andra. Blev pizza och soffan idag. Imorgon kliver jag på och ska jobba dygn. Låter så långt att jobba dygn, men är det absolut bästa jag vet. Älskar jobbet och älskar att jobba. Tiden springer iväg när man är där :-)...

Vilket nyår. Vi slog på stort detta nyår och 3 av 5 Pers sov vid tolvslaget ;-) Alfred vaknade av pangandet och kollade på raketerna med pelle. Vi andra sov som grisar. Jag somnade så tidigt så jag sov 12 tim. Vilket var skönt. Jag har jobbat 2 n...

Idag blir det första dagen som Ida ska få komma ut ur huset och få åka iväg. Igår var vi bara på sjukhuset, men idag har vi lovat henne en tur till en djuraffär och lunch ute. En perfekt grej att testa att hon orkar vara utanför huset inför skolstart...