Vad är det för fel på mig.

Jag är så deppig, superdeppig.

Just nu är barnen underbara ( oftast ) , Pelle kommer ju hem, och det strular något så förjävligt på jobbet.

Men sånt skit händer alla och det är inte världens undergång.

Finns värre saker, jag vet och det händer några av mina närmaste vänner nu.

Men jag kan ändå inte låta bli o deppa.

Varje kväll när jag kryper ned i sängen så känner jag ett sånt tomt hål i hjärtat.

Datorn är tyst, allt är tyst, kudden bredvid min har ingen blond kalufs som ligger där.

Ingen som ger mig en godnatt puss.

Snart kommer han ligga där igen. Snart kommer han vara hemma igen.

Jag vet det, men varför rinner tårarna varje kväll, varför känns det så hårt i hjärtat?

Varje kväll spendenderar jag timmar framför datorn. jag har ingeting att göra.

Barnen somnar alltid så snällt i sina sängar och då blir jag så ensam.

Hur klarade jag mig tiden när jag var helt ensam.

1½ år levde jag ensam.

Nu lever jag tillsammans med Pelle och han är mitt allt, Älskar honom så mycket.

Det fattas en bit av mig när han inte är i närheten.

Finner knappt ord för hur jag känner det inombordes.

känner ni så här för era respektive?

30

dagar kvar